Vi ses igen!

När behovet av att uttrycka sig blir så stort att man bara MÅSTE få skriva av sig, då är det ju toppen att den här gamla dammiga sidan fortfarande finns kvar! 😂
 
Idag fyller jag år. 38. Fy fan. Jag har en sån åldersnoja att det inte finns, och i kombination med att jag totalt förstör min stackars kropp som inte gör annat än försöker överleva för min skull så ger det resultatet av en väldigt dåligt mående människa. 
 
Jag ska vara brutalt ärlig. Jag är grymt utseendefixerad. Och jag är självkritisk. Jag jämför mig med alla. Jag är INTE snäll mot mig själv, vare sig mot mitt yttre eller mitt inre. 
 
Jag antar att det finns fler av 'min sort' där ute och jag hade tyckt att det var skönt att gå i någon form av gruppterapi (typ tolvstegsprogram) för att få lite hjälp. 
 
Jag ska försöka komma ihåg att denna bloggen finns, och som en skänk från ovan så har statistikprogrammet slutat fungera, vilket betyder att jag inte behöver gå in i sjuklig kontroll av antalet läsare och besökare, för jag kan inte se det ändå. 👊🏼
 
Jag kan med andra ord skriva för min egen skull och enbart min egen. Så skönt! 
 
Nu fastnade jag i hur jag ska avrunda det här, för att säga tack och hej känns B. Att önska folk en trevlig dag känns B, särskilt med tanke på att jag inte har en aning om någon läser 😂
 
Så hur säger man åt sig själv att man skrivit klart? 
 
Byyyye?
 
Tack å hej, leverpastej!
 

Kommentarer

Tack för att du kommenterar!:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Var kan jag hitta dig?:

Vad vill du säga?:

Trackback
RSS 2.0